Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sent på kvällen, när det blivit mörkt, buro de ner kistan
och satte in den i tvättstugan på gården.
Där nere var som på botten i en djup brun. Runtomkring
trängdes skyhöga stenmassor, svarta, lutande brandgavlar
och husväggar, som lyste nerifrån och upp med rummens
lampljus ordnat i raka rader. Ur trapphusets sneda fönster
flämtade glåmiga gaslågor, den ena ovanför den andra ända
upp emot stjärnhimlen, som tindrade och gnistrade mellan
svarta skorstenar och spöklika väderflöjlar i höjden.
— Det gör detsamma var det är det händer, tänkte den
unge mannen. I vackra rum med granris och enar och
vaxljus kring kistan, eller på en grå stengård, i en tvättstuga,
som trängs om brandgavelns stöd tillsammans med en lång
rad små spjäldörrar med nummer. Förvandlingen kommer
och sen är det inte mer.
Jag skulle egentligen ha diktat vårt liv till något vackert
och dyrbart, i stället för att leva med dig sådan du var. Jag
skulle ha givit dig andra namn och andra ord och andra
handlingar. Men ditt namn räcker. Det är ljust och mjukt.
Dina ord voro trumpna och dina gärningar sådana de bli i
kärv och enkel kärlek.
Mera är det inte att säga. Jag är glad, att jag inte diktat
om fantastiska öden med kvinnor av ord och tyg. Jag är glad
att jag levat med dig, min tös, glad och tacksam.
På denna stängda fängelsegård ska jag alltså ta farväl av
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
