Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jag skall vederkvicka eder. Tagen på eder mitt ok och
lären av mig; ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och I
skolen finna ro till edra själar, ty mitt ok är ljuvligt och
min börda är lätt. —
Men om vi komma, föras vi i träldom av hans tjänare;
de ta vårt bröd och lägga våra hem som skattehemman under
kyrkan och bränna in sitt slavmärke i barnens själar. De
narra oss med sin mildhet och lura på oss med sin ödmjukhet.
Det svåraste är inte att bära egna bördor. Det värsta är att
nödgas träla under prelaternas och de falska profeternas ok,
som är sten på börda och hårdare än sten. Det har tärt vår
kraft. Nu orka vi inte längre tro. Vi hata dem och deras onda
gärningar.
— Kommen till mig!
Hur vågar man säga sådant?
— Jag är uppståndelsen och livet; den som tror på mig,
han skall leva, om han än dör, och var och en som lever och
tror på mig, han skall icke dö evinnerligen. —
Det är vansinnigt av en människa att tala så till människor
i nöd! Han visste alltså något? Och våra små bröder ha
använt hans ord så gott de kunnat! —
Många ha lovat oss odödlighet. Han ensam visste något.
Han talade ärligt och sant, tills han blev hängd. Tack, kamrat!
Våra hjärtan skola åter bli starka och våra själar fria som
himmelens fåglar utan fruktan för den eviga natten.
Vi ha fått mer än vi förtjänat. Vi ha fått kärlek och trohet
att leva för och när vi döden dött, när våra gamla kroppar
smälta bort i jorden, då stiger det bästa inom oss vida över
stjärnorna.
Ha vi förtjänat det, du lilla käraste? Nu få vi gå som barn
till givaren och tacka! —
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
