Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattendroppen. En historia om nykterhet och broderskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att cenaklet snart skulle kunna resa sig upp ur sin djupa
förnedring, och ville att en ny kaffekommité skulle tillsättas.
Cenaklet beslöt att bordlägga frågan till nästa möte.
§ 13. Vår C. S. L., br. Adolf Gustavsson sade, att snart
stundade stadsfullmäktigevalena och han hoppades att
cenaklet kom ihåg, att vår ädle Överste Templare var
nykterhets-folkets specialkandidat och att hela cenaklet som en man
skulle fylka vallokalen för att i striden för mänsklighetens
räddning kunna hembära segern åt de andliga kulturideal,
som cenaklet ständigt hade representerat och allt fortfarande
representerade. Då sade Ö. T., br. O. Hjelm, att det var
sannerligen inte något nöje att vara Överste Templare, när
det jämt skulle vara bråk, och när alla medlemmar, även
sådana om vilka man hade hoppats bättre, bara försökte
förstöra nykterhetsarbetet och inte ville göra det rätta som
Överste Templaren sade, utan öppet i cenaklet kallade honom
en pratmakare och inte någon karl, det hade han inte trott
att nykterhetsvänner skulle säga, för det brukade
nykterhets-sakens fiender säga om br. Hjelm, och då hade ju fru
Karlsson lika gärna kunnat gå till nykterhetsfiendernas usla
tidningar med sina skamliga och hätska och bara negativa
beskyllningar mot Överste Templaren, för nu var det ju inte
någon skillnad längre mellan nykterhetsvänner och
nykterhets-fiender, när alla sade detsamma om Överste Templaren. Men
om han nu skulle uppoffra alla sina personliga intressen och
låta välja sig till stadsfullmäktig, så hoppades han, att
cenaklet inte sedan skulle säga att han bara var en pratmakare och
inte någon karl. Han begärde inte något tack, sade han, men
den som hade förtjänat både tack och mer till, det var vår
C. S. L. som så djärvt och oegennyttigt hade bekämpat tidens
ondska i cenaklet och försvarat sanningen och rättvisan,
fast de höge inte ville se rättvisan. Men när Ö. T. blev stads-
11. — K o c h, Ellen.
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
