Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur litterära storverk i västficksformat. En okynnesbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ingen, ty det finns ingen — men så kallas alla
vänner till rättvisa och billighet.
Den ”inre fienden” kallas den, som inte vill vara med
om underhållet åt en överklass, som endast låtsas arbeta,
ingenting producerar, bara äter och röter, och som under
uppkravlandet måste leva på anslag, mer eller mindre
godvilligt utlämnade av staten, tills den stora löneförhöjningens
dag är inne. Vem skall betala den? Arbetaren!
Industriarbetaren, som producerar mot ringa lön — eller ingen! —
vad andra förtära. Kroppsarbetaren, som med dödströtta
lemmar slavar under maskinens herravälde, som försupna
herrar stulit från flitiga och nyktra, men alltid lika fattiga
trälar.
Johan hade så länge varit underklass, att hatet satt kvar
mot överklassen. Han hade sett ett demonstrationståg första
maj — röda fanor mot vårhimlen, kornetterna blåste
segerfanfarer, trummorna mullrade som en underjordisk åska,
och arbetarna hade tvättat fabrikssotet ur ögonen, när de
tågade ut med barn och blomma för att under en fridag i
det gröna fira det nya rikets fest. Men runt omkring stod
Ö. K. och grinade och svalde sin fruktan och blundade för
verkligheten. Dock ve dem! En gång kommer
vedergällningens dag, då arbetaren skall kräva räkenskap. Då rasar
det gamla, alla falska värden omvärderas, allt vrångt rättas.
Vad få vi se sedan? Anarkismen! Den rätta nämligen,
som är: ingens övermakt och allas rätt!
Men om ett tusen sparsamma människor, som lagt av på
hederligt arbete, i stället för att festa upp sina pengar, bilda
ett aktiebolag, som köper en kolgruva — då ha vi baksidan
på Germinal! Där ser man överklassen från den rätta
synpunkten, men det gjorde aldrig Zola, som var en fantast,
dock utan fantasi, och hans böcker orkar numera ingen
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
