- Project Runeberg -  Valda verk / 1. Ellen - Vattendroppen - Litterära storverk i västficksformat /
244

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur litterära storverk i västficksformat. En okynnesbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och air. Var hade han fått denna sällsamma erfarenhet?
Inte av livet, så mycket var säkert.

Hennes ideal var han — och finns det på jorden något
vackrare än en ung svensk adelspojke med blåa ögon, en
smula enfaldiga visserligen, men i alla fall blåa —
Silfver-tvååhlarnas berömda blåa ögon.

Hans stämma och ord — hans rörelser och minspel —
allt talade till något, som legat stilla och förstummat i hennes
hjärta.

Och denna dag formligen utstrålade hela hans kropp ett
intensivt animaliskt liv.

Som andra människor talar om vårvind och kärlekslycka,
sade han till sin hustru, när han kommit hem till middagen
i solskenslynne med presenter till Thure-Gabriel och
cheva-leresk ömhet mot hans moder och hela hemmet andades frid.
och lycka:

— Om du visste, vilken härlig avföring jag hade i dag

— underbar alldeles. Och så mycket sen! Det räcker till
en hel ny bok om Silfvertvååhlarnas upplevelser.

Var sådant att uthärda? Måste hon inte älska honom?

Men det var inte bara detta som gjorde honom till
diktare. Han visste även precis var allas namn stodo i
adelskalendern, vad deras föräldrar hette och voro. Det var hans
plikt att veta detta, och han fyllde sin plikt med manligt
allvar. Det var ju också nödvändigt för honom att skaffa
sig sådana kunskaper, han kunde annars inte få umgås med
kamraterna i livjägarnas officerskår. Han hette ju egentligen
bara August Johansson, precis som en vanlig människa,
men hans bildning, hans utsökt ridderliga sätt och hans
stränga pliktkänsla berättigade honom att känna sig som en
adelsman, som en värdig ättling av de gamla, berömda
Silf-vertvååhlarna.

244

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/1/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free