Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tolv förvildade skogsarbetare hade bott tillsammans med
hästkrakarna i kojan under hela vintern. Alla hade nog inte
med full hälsa arbetat sig igenom denna tid.
Kojan var hopkastad av obarkat grantimmer, så låg, att
hästarna slogo i taket när de gjorde huvudkast. Karlarna
måste gå utom dörren för att resa sig raka. I höstas kunde
dock den kortaste av dem, en liten värmlänning, stå fri där
inne, men massor av snö hade under långa månader tyngt
ner plafonden, som värmlänningen brukade uttrycka sig, och
pressat väggarna skeva; gluggar och springor mellan timret
voro fyllda med mossa och ris, klädtrasor och
tidningspapper. En plankstump, som kunde plockas ur en armstjock
glänta i ena hörnet, kallades fönster och man hade vant sig
vid den benämningen.
Det som första veckan hade varit ett groteskt skämt blev
under ohjälpligt långa kvällar och nätter ett urblekt, fånigt
allvar.
Alla karlarna voro äldre män, alla hade sitt eget
tungsinne, även värmlänningen, som vred alla tankar och
funderingar snett så att det hördes tokigt, så trist var han till
sinnet.
En gång fick han för sig, att hästarna hette Religionen
och Kapitalet. De stodo nämligen med rumporna mot
varandra på var sin sida om dörren. Den som då kom in i
kojan fick en dask av den ena svansen, vände han sig bort,
så smaskade den andra till honom bland ögonen.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
