Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myndig, barsk och sträng, men den hjärtegoda glimten
under buskiga ögonbryn och leendet ibland över de stränga
läpparna såg man nog och glömde inte snart. I många år
fick han vara här, sen blev han kallad till biskop i en annan
ända av landet, där man nog också kunde behöva en
Herrans karlakarl till hjälp. Men i Hobo levde hans minne bland
alla, som bara fått ett enda litet ord av honom att bära i
sitt hjärta.
Och där står korstallen. Tomas kör långsamt förbi.
Skogen från Norrsjöns stränder sträcker fram en glesnande
dunge ända hit, där vägen löper av näset mellan vattnen och
går mot byarna norr i Hobo. Längst framme vid vägkanten,
skild från alla andra trän, står en ensam, jättehög fura. Var
en som blev död i socknen skulle köras till graven den här
vägen förbi sjöarna, om det också gick närmare vägar till
den vigda jorden. Och vid denna tall, där fädernas sista
minne ännu levde, skulle alla stanna. För varje liktåg ristades
in i skrovlig bark den dödes bokstäver och årtal. Nu är den
så fullristad med dessa dödens tecken, att knappast plats
finnes för fler. Tomas vet precis fläcken där det äldsta
namnet står, det bär året sextonhundratrettioett. Nerifrån
marken och så högt man kan nå finns på furan en myllrande
mängd av dessa knivristade ärr, däribland också faderns
märke: E. E./1852. Det är fyra år sedan Tomas skar det
med egen hand, medan den döde låg i kistan, väntande på
vägen, och de svartklädda männen som tysta följde vittnade
med bara huvuden och läste ett sista Herrens ord till avsked
åt den gamle, som gått över den osynliga bron till
guldvägen upp emot himmelens stad.
Kör sakta och minns — den aftonen döden kom. Det var
mot hösten, solen var nere, skymningen föll, mörkret kom.
De sutto hos den döende, hela hans hus var med honom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
