Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mannergren gick ensam dit, och vid middagsbordet, där
han var den ende vittnesgille av alla närvarande, talade man
öppet om allt som förehades nere i socknen. Och då var det
en, som vände sig till Mannergren och flen: Va tänkte väl
dom på, som ställde till di där konsterna vid bron åt
prosten? — Du kan ju fråga honom själv, för där sitter han!
svarade Mannergren och pekade på soldaten Stål, som satt
vid bordet och fick brått att svälja.
När prosten gick, var det ingen som vågade kasta så
mycket som det minsta oläte efter honom, utan mössor och
hattar strökos av som hade han varit en riktig konungsman.
Han byggde skolor ock, den gamle doktorn. För egna
pengar, när inte sockenfolket ville betala. När det första var
färdigt och invigdes och folket kom ut om aftonen på
skoltrappan, då syntes eldslågor sticka upp över skogen bortåt
Källarhalsen. Det var mordbrand, förstod man, och prosten
sade: Jag får väl bygga ett skolhus där också, det tör
behövas, kan märkas! — Och byggt blev det. Tretton skolhus
byggdes i Hobo på hans tid!
Han styrde och ställde precis som han ville, ordförande
på sockenstämman var han också. Beslut, som skulle fattas,
brukade han på förhand skriva själv i protokollet, sen gick
han till stämman och läste opp’et, och folket hade bara att
svara ja! Och han väntade inte på justering och klagotid,
utan gick genast sta och verkställde beslutet. Det var ingen
som överklagade under hans tid.
Men ett försök gjordes att få en annan ordförande. Det
var folket norr i socknen, som styrde med det, och en av
de värst kända karlarna i Stenby blev nämnd. Mannergren
tittade stint på den där karlen en stund, sen sa han ifrån
rejält så att det hördes: Nog är det väl ont om hederligt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
