Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan karl levde här inne för jämnan och kom sällan
fram till bygden. Han bodde i skogen alldeles som i en
tunna och stack bara nätt och jämnt huvet fram ur
sprun-det, när han behövde något. Skygg var han och skydd blev
han av alla. Man förstod grant, att det var med de okristna
han ville hålla ihop. Han var en sådan jägare, som kunde
få haren att stanna mitt i språnget, och från solen gick upp
tills hon gick ner kunde han skjuta kula på kula på hur långa
håll som helst. För honom tröt det aldrig! Han hade den till
hjälp, som bara behövde locka: Kom pullorna mina — så
kom det så mycket fågel flygande som han orkade skjuta.
Men det blev visst för mycket en gång, för en kväll det
var fullmåne kom han springande ner till Isakstorp ett stycke
från stora landsvägen, och då hade han hela skogen efter
sig. Runtomkring torpet satt det så mycket fågel och skrek,
att backen var alldeles svart i tungelljuset. Och karlen låg
och grät där inne i köket och var alldeles borta. De måste
bära ut honom i skogen, för att ingen ofärd skulle komma
över torpet. Han grät och skrek och bad att få stanna inne
över natten, men det kunde ju inte gå, och nästa morgon
låg han död på källartaket, så långt hade han hunnit krypa
tillbaka innan det blev slut.
Snett emot Isakstorp och på andra sidan vägen ligger
Getbacken, det är väl ungefärligen en kvarts gång emellan.
Ställena ägdes förr av två bröder, som rådde om var sitt,
och bägge hade finnblod av gammalt i kroppen, så att de
kunde lite av varje. Hätskhet rådde fördenskull mellan dem,
så att det fräste när de möttes. Den ene ville alltid vara
värre än den andre. Till slut tog Isakstorparn och rådde
över en björn, som han ställde på brodern i Getbacken. Där
låg den och sov, men vaknade på natten, när björn var på
taket och höll på att riva sig in. Det var i knappaste laget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
