Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifte han sig med ett insocknes fruntimmer, levde i strävsam
fattigdom, men arbetade med samma allvar och nit som
alltid i halvtannat år, och sågverkspatron hade inte bättre
förstånd än att han gav Bengt det grannaste betyg en hederlig
karl kan få, när han därifrån sökte sig tillbaka till Hobo
igen för att bli fjärdingsman.
Han fick platsen direkt. Ett oskäligt djur skulle ha fått
den med sådana rekommendationer. Och Bengt var en god
och grann karl att se på, stor och ståtlig i sin första
mandom, ljuslätt, en smula fräknig i hyn, rödaktig i håret och
med klarnad, säker blick. Därtill kände han folket norr i
socknen, var stark och vig som en varg och villig att genast
hugga in mot vem som helst.
Det var just en karl att ha till fjärdingsman i Hobo,
länsman Österman var stormförtjust! Rackarefolket i
Källar-halsen och Stenby grinade först, men grinet stelnade hastigt,
fjärdingsman Velam sson gick mittpå ljusa dagen upp till
Långskogstorpet och slog hela familjen i järn och tog dem
med sig tillbaka, fast vägen gick rakt genom Stenby! Ett
blekt raseri spred sig kring Norrsjöns gråtunga stränder.
Men Bengt Velamsson såg ut att stå på fastare mark än
någonsin. Han köpte sig en liten hemmansdel, tre och ett
halvt öreland uppåt Skräddars, alldeles oförskämt nära
Käl-larhalsen. Där bodde han med hustrun, och när rutorna
slogos ut i stugan om natten, satte han bara in nya igen.
Och när han visade sig med bössan under armen mittpå
Olovssons lönnkrögaregård, blev det stilla som döden bland
utskummet där.
När länsman Österman tillfrågades om denne
fjärdingsman, hade han inte ord nog till beröm för hans synnerliga
nit — länsman Österman nickade kort med huvudet för varje
ord — hans duglighet, hans pålitlighet, hans outtröttliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
