- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
92

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

band honom fast i Hobo. Han kunde inte komma därifrån.
Hustrun satt dock lugnare nu med barnen, när mörkret föll
om kvällen över landet. Striden skulle väl vara slut i
Herrans namn, den livsfarliga striden mellan mannen ensam på
ena sidan och hela tjuvbandet från Norrsjön på den andra,
inga stenar mer genom rutorna, inga skott ur bakhåll, inga
dragna knivar gömda i falskt framräckta händer. Och
mannen dock vid liv, om också arbetslös!

Vem ville ha honom i sin tjänst i Hobo? Ingen söder i
socknen. En oäkting, känd som tjuv! Det fanns hundar på
gården för sådana strykare.

Stod så Bengt Velamsson en dag åter hos Matts Olovsson
i Källarhalsen. Man gnager nån smula på ben, men int’nå
på sten. Hos Olovsson fanns äntligen arbete att få för en
karl som började bli förståndig.

Vad är att berätta om bondens liv? Det förgår i omärklig
stillhet, i samma lugna rytm som jordens andetag, vintrarna
falla som långa skuggor mellan ljusets snabba dagar,
brusande vår blir solmogen sommar, och redan falla höstens
regnkalla slöjor över feberbranden i mark och skog. Noga
går människornas gärning i tidens spår, snörrät löper
vardagens fåra i hårdan mull.

Mellan Tomas och Erika råder en glädjelös tystnad, som
blir allt kallare med åren. De leva i var sin värld, där de gå
invid varandra med barnen emellan sig, Elias och Johanna,
fler blev det inte.

Det är inte längre egen lycka de söka med sitt arbete, den
tröttar dem redan, jordens förgängliga rikedom ger ingen
levande glädje. Nu är det för barnens lycka, ständigt
densamma: att äga. Men det gäller knappt barnen heller, det
gäller mest släkten^ det är den som äga. Inte för män*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free