Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte gjort någon förändring i hans trygga gestalt, hans
långsamma rörelser, hans styvnade anlete med de tunna
läpp-fjunen och de vitaktiga ögonbrynen. Med de grova händerna
på ryggen står han försjunken i egna funderingar framför
gravarna, som rymma alla dunkla minnen från tider, då
hans eget liv knöts fast som en ny länk i samma kedja, som
nu nått fram till de lillgammalt pysslande barnen — de satte
så noga sina blommor till rätta vid korsets fot. Och Tomas
läste namn och år för den gamle och orden som därunder
stodo skrivna: I dag mig, i morgon dig, ej skillnad görs till
åren. Så ung som gammal bäras vi en dag dock bort på
båren. —
Från kyrkogårdens andra ända kom en karl gående, från
fattighörnet, där bara några platta sandhögar lågo utan
ordning och ans, utan kors och blomma. Trögt vände sig
Tomas dit, ja, det var han, Bengt Velamsson, stackarn, han
hade förlorat sin hustru nu.
Bengt svarade inte, när Tomas hälsade. Han fick i stället
en hätsk glimt i ögonen, den hade aldrig funnits där förr.
Läpparna drogos isär med något som liknade en morrning,
tänderna blänkte fram, fräknarna lyste eldröda i hans
ansikte, han var alltför lik Erika!
Det var dödstyst på kyrkogården, helgmålsringningen hade
slutat. Syrenhäcken hängde orörlig utan blom vid den svarta
sakristidörren. Tomas och barnen stodo handfallna och
stirrade mot grinden, där Bengt försvunnit. Det märktes
tydligt på gången att han inte var nykter.
Tomas kände en vass tand hugga i sitt hjärta, han hade
kommit att tänka på folket vid Velamsgården, svågern söp och
gården smalt undan, och hos Wemmarck i stan lågo svåra
papper, som Tomas skrivit sitt namn på. Vi ä två, vi ä två,
de ä dyra bitar de här, sa bonn när’ drängen stack för djupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
