Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gick spår efter Vargen från Söråker också på själva
juldags morgon. Han hade varit inne och hämtat fläsk och
ister och annan god mat för fyrahundra riksdalers värde.
Några dagar senare möttes de i ensamheten, Tomas och
Bengt. Orden gingo som knivar:
— Du stjäl under heliga natten nu också, Bengt, kunde
ja se därhemma!
— De har ingen sett. Akta din mun, Eliasson!
— Spårena ä kända!
— Se till att inte din gård brinner då!
Det blev nyår igen med nya spår i snön från öppnade
bodar på gårdarna.
Och det blev värre saker att se och höra.
På våren fick Bengt lägga upp en stenmur hos Olovsson,
som skulle bygga en ny ladugård. Till hjälpkarl fick han en
slarver från Långskog, hette Lars Jonsson. Det fanns inga
fasoner hos den karlen, sin hustru misshandlade han så illa,
att hon inte vågade vara hemma, hon gick vid samma tid
som lagårdspiga hos Olovsson. Där samlades allt vad rackare
och stackare hette. Nu gick Lars Jonsson där och var i
tysthet illa förbannad på Olovsson, inte var det så mycket
med hans arbete heller, den som dör av arbete i herrgårn
ska begravas i galgbacken, sa kräket.
En vacker dag gick Lars Jonsson sta och sålde sin ko,
sen gjorde han ingenting mer en lång tid, bara söp så han
såg gubbar. Bengt fick i stället Jakobsson från Skräddars
till hjälp.
Lars Jonsson kom dinglande en dag till Olovssons, full
och galen var han, och sin käring ville han ha igen. Men
både hon och handlarn sa nej. Då brinner de hos dej en
natt, ska du få si! sa Lars Jonsson.
Handlarn kände de sina, så han tog Bengt med sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
