Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo, mjölnarn var vidtalad av Olovsson, så att det var väl
bäst att ta henne genast och kasta liket i sjön sen.
Nej, det ville inte Bengt, hon kunde skrika, folk kunde
höra det, bäst att ta henne med i båten ut på vattnet, där
kunde man bättre få vara i fred.
Mjölnarn och Bengt gingo ut och fingo upp Hilma igen,
hon hade lurat av på kvarnrännan, pin full hade hon
hunnit bli.
Men när mjölnarn såg henne och skulle till på allvar, så
började han tycka ändå att det bar emot. Det är och förblir
lättare att prata om sådant än att göra det med sina händer.
När han skulle gå efter båten, gömde han årorna bland det
kalla vattenplasket under kvarnrännan. Sen kom han tillbaka
och var riktigt ledsen, årorna var borta.
Vi kan ju gå framåt, menade Bengt. Det lilla vattnet låg
som en blank ring mitt inne i svarta Sjubergsskogen. Det
ljusnade en smula av månen, som skulle gå upp, natten
började bli kall.
Längre uppåt stranden låg en annan båt, alldeles som om
den väntade, färdig att ta med åror och allt.
— Den lånar vi! sade Bengt.
Det fanns ingenting annat för mjölnaren att göra. Och
Hilma drumlade ner på akterbettet, hon började att bli slö
och tjurig igen. Frös gjorde hon också, fick låna kavajen
av Bengt, som slog sig ner bredvid henne. Mjölnaren rodde.
En sup gör gott i kylan — men det blev för mycket för
Hilma. Hon började vagga så att hon höll på att gå över.
Mittpå sjön slutade mjölnaren ro, lade upp årorna och satt
stilla och väntade.
Bengt drog schaletten ner av kvinnans huvud, hon hängde
viljelös mot hans axel. Repet fick han upp ur byxfickan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
