- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
121

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och sen sov han om natten som om han äntligen funnit
ly och skydd bakom nya murar, sedan han själv rivit sina
egna.

Protokoll sattes upp, han förbehöll sig att senare få rätta
och tillägga i den mån han kunde dra sig till minnes. Dagen
därpå var en högtidlig stund, när Vargens bekännelse lästes
upp vid tinget.

Ett tjugutal sockenbor i Hobo häktades. Olovsson i
Käl-larhalsen och Kristin först och främst, även unge Jansson
i Stenby — men när länsman kom till Joel Erssons änka,
då var hon död för några timmar sen. På morgonen hade
hon blivit hastigt sjuk av något hon druckit, hon dog strax.

Vid tinget försökte de tre vittnena efter fattig förmåga
klara Vargens mördande anlopp. Men de gingo för långt i
sin iver att vara trovärdiga, de hittade på olika små
finurliga tillägg till utanläxan, det stämde inte, och det var ju
inte bra. Hustru Jakobsson trillade först av pinn och avlade
fullständig bekännelse både om meneden och om allt som
hände hemma den dagen, då Jakobsson följde Jonsson till
skogs. Så blev hon häktad.

Soldaten Kula stupade strax därefter vid en vansinnig
stormlöpning han gjorde alldeles på egen hand, långt bort
från den fasta utanläxan. Så avfördes han häktad från
slagfältet. Den obedd kommer, får tacklös gå!

Men Jakobsson höll rumpan rak i kurvan! Ensam stod
han till sista man vid sitt besvurna vittnesmål, Bengt
Velamsson kom länsman till hjälp med de mest snärjande och
fatala utläggningar, Jakobsson vek inte en tum för alla
orimligheter som tornade upp sig emot honom, höll bara envist
fast vid vad han sagt hur galet det än lät — och så blev
han fri!

Han hade varit hos prästen och stått fadder åt Vargen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free