Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle på något vis botas med Smittens brännvin, det gjordes
ringar di kallade om den saken.
Allt det där gled som lösa rykten förbi Johannas öron.
Under några junidagar hade en massa byggnadsarbetare i
Stockholm gjort en sorts strike, där var hon med och gapade
och skrek bland de andra, mer blev det inte. Hon hade
bekymmer nog att klara sig själv, en sak var farligare än allt
annat, visste hon, och det var fina herrar, som bara ville
vara falska mot unga flickor från landet. Hon såg inte till
några fina herrar på byggena där hon arbetade, de andra
karlarna visste hon nog hur hon skulle klara, och korpralen
hon träffade var något alldeles enastående, den stiligaste och
på samma gång ädlaste människa i hela världen. Någon flärd
kom aldrig i fråga med honom, de gifte sig ordentligt, och
sen gjorde korpral Calle Hjelm inte ett förbannat dugg mer
i den här världen, det kan väl i jösse namn vara nog att en
arbetar i huset! Men stilig var han i alla fall! Svart och
blank i håret och i mustascherna, bred och stark i ansiktet
och i hela kroppen och fin och putsad i sina kläder för
jämnan. Det hade han råd till, som hade en så duktig
hustru, men förtjänsten räckte också bara till honom.
Det blev inga större förändringar i Johannas liv. Hon
blev grövre, fastare i köttet, hårdare i nävarna, svårare i
truten, det var enda skillnaden. Och så barnen, förstås!
När verkarns visselpipa går på byggena om kvällen, då
har Johanna Hjelm ingenting bättre att vänta hemma än
Johanna Tomasdotter hade. Men sju resor mera arbete!
I skymningen traskar hon gatan fram i kläder, som styvnat
av arbetets smuts, hopsjunken och snedvriden under en stor
säck skålvirke, träbitar och plankstumpar, på axeln. Man
måste ta vara på smulorna, vem människa har råd att köpa
ved!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
