- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
147

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ljuga. Han blev till och med så djärv, att han knackade på
dörrar som buro Välgörenhetsföreningens hatade skylt och
ofta nog med framgång även där. De snäsor, som bestodos
på andra ställen, där samvetena bommat igen om sig, tog
han med lugn.

Han kunde nu understundom med ärligt förvärvade pengar,
bestå sig ett kalas. På magasinen såldes den tiden
svag-dricka i muggar, för ett öre kunde han få en sådan skvätt
dricka, för tre öre en kaka bröd och för femte ettöringen en
cigarrett av sämsta sort. Han avnjöt med lidelse sådana
fester, alltid ensam.

Men en gång blev han berusad, och sedan var han skrämd
för drickat.

Starka drycker fanns inte i det fattiga hemmet. Det var
en av Johannas stolta principer, hon tålde inte att se det.
Hon hade för mycket av den sorten inpå näsan vid byggena,
förklarade hon. Den där gatunötaren hon hade till man
behövde inte dra in’et i hemmet också. Herr Hjelm var inte
heller särdeles begiven på sådant, underligt nog, han låg
inte åt det hållet. Tog väl skadan igen på annat sätt. Den
tokige har många roliga stunder, som den kloke inte förstår.
De där godtemplarföreningarna tålde han i alla fall inte, han
tog sig en sup ibland, men tyckte inte om’et. Därtill kom,
att han var alldeles för lite sällskaplig av sig, höll sig mest
ensam för sig själv, gjorde långa promenader, höll sig borta
långa tider, men kom aldrig hem full. Ibland, när det var
riktigt högtidligt, slog han sig ner vid ett skomarkarbord
han hade hemma i köket, då skulle han anses arbeta i sitt
yrke, och viktig såg han ut som om han varit i färd med
att bygga en domkyrka, fast det gav inte mat åt en katt en
gång, det knåpgöra han pysslade med för ro skull.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free