Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstå hur’e kom sej att han hade en sån sabla trumf på att
studera livet, de va på vetenskapens vägnar, fö de ä i alla
fall synn om alla som har’et svårt i så fall!
Inemot hösten voro de åter i Stockholm. Nu hade Frasse
fått smak för att resa, han hade lärt sig hur det går till och
vilka fraser på främmande språk som behövas, han ville ut
på egen hand för att äntligen fördjupa sig i alla gränders
hemligheter, pengar fanns att få i hela världen på ett eller
annat sätt, nog kunde man klara sig! Inte är det synd att
bedra en skälm — och var fanns i Frasses hela dunkla värld
den människa, som inte var en skälm?
Det var hög tid att ge sig i väg, kunde höras på Vännen:
— Du ruinerar mig, min käre gosse! sade välgöraren
mittemellan skämt och allvar, om det bara vore dig jag hade
att tänka på — men här springer dussintals varje vecka, det
är ju svårt att säga nej också.
Vännen föreföll betydligt orolig och osäker, han lade
armen om Frasses hals och talade tungsinta ord:
— Om du visste — affärer är ett helvete! Jag blir galen
för pengarnas skull! Du är lycklig, du, som bara behöver
tänka på att roa dig — det gjorde jag också vid dina år.
Rent ut sagt, min gosse, det barkar till konkurs för mig!
Men innan dess ska jag nog vara putz weg, vi ses väl aldrig
mera — tänk någon gång på mig — min älskade gosse!
Det blev tretusen kronor för Frasse, det var reskassan,
sällskap fick han av Happa Tja. Från Centralstationen i grå
staden stego de av på färjan till Köpenhamn.
Solen strålade, det vida, blåa vattnet i Sundet glittrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
