Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungdomen på den rätta sidan, som är den vänstra sidan,
hjärtats och det varma blodets röda sida!
Det var ett mycket vackert föredrag, och alla voro mycket
nöjda och belåtna.
Sven Lilja kunde för resten ha sagt ungefär vad som
helst, hade det bara burits fram av samma innerliga
barna-glädje, skulle man ha blivit lika belåten och känt samma
förtroende för talarens högre vishet.
Det var ögonens leende, av inga onda aningar grumlat,
det var röstens välljud, av inga hårda prövningar förstämt,
det var hänförelsen, som brusade och brann i hans tal, det
var trosvissheten, drivande honom att sänka sin stämma till
bävande viskningar om livets helgd, det var all ungdomens
renhet, som gjorde Sven Lilja till en älskad talare på alla
klubbfester och ungdomsmöten. Vad han sagt, eller om han
överhuvudtaget sagt något alls som var värt att minnas, det
föll ingen in att begrunda, trollmakten av hans vackra gestalt
och goda vilja hade uppfyllt en tom stund med andlös
spänning och strålande drömsyner — sedan intet. Han var
upp-byggelsepredikant och agitator av brinnande tro, inte lärare
och ledare av kylig klokskap. Han var diktaren, spelmannen,
lekaren bland allvarets och mödans gråa folk, man älskade
honom med en kärlek, som rymde både beskyddande ömhet
och överlägsen missaktning — och ett uns avund på köpet!
Ester var inte ett dugg rädd för honom.
Efter mötet följdes de åt, en liten skara, samlad kring
Sven Lilja. De gjorde hastig marsch genom grå staden för
att komma ut till Djurgården. Många föllo ifrån och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
