Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det stack till i Ester! Med nära nog en fiendes ögon såg
hon efter Sven, där han fladdrade fram!
—- Men han bryr sej aldri om flicker, sån ä han inte,
fortsatte Simon.
Det kändes i alla fall lite lugnare, pojkar som flängde
efter flickor kunde man aldrig vara säker för, de kunde göra
den allra mest allvarstadiga flicka yr i huvudet.
— Han ä alldeles som vurmi, den där Sven Lilja, gick
Simon på, å allti ä de någe han vurmar för alldeles särskilt,
då talar han bara om de å tänker inte på någe annat. Än ä
de att man inte ska äta kött å än ä de att man inte ska
vaccinera sig å än ä de någe annat. De håller han på me en tid,
sen låter han alltsammans ligga å hoppar på nåt nytt i ställe
å ä lika ivri me de, å varje gång gäller de live allra minst.
Nu visste Ester precis hurdan han var! Man kan
knappast säga någonting värre om en människa, det var en
uråldrig bondestämma inom henne, som fällde det utslaget.
Kall var luften i grå staden, snart fick även Sven Lilja en
känsla av att det var frost omkring honom. Han såg, att
kamraterna hade med en gång blivit så främmande, nyss en
enda jublande ande, nu åter splittrad i små isolerade
människor, var och en för sig, avvisande — han kunde till och
med se en glimt av oförklarligt hån i en och annan blick.
Det var inte första gången han märkte det, men aldrig
kunde han förstå det — om det inte berodde på, att
gryningen kylde det värmda blodet.
— Och du, Ester, fryser du också? frågade han och tog
Ester under armen,
Hon gjorde sig fri — nästan mot sin vilja!
— Nej.
— Men du är så tyst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
