Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven var alldeles gråtfärdig, han begrep inte en smul!
— Något som — som sas på mötet förut i kväll.
— Vad var det? Jag minns inte —?
— Det talades om en tiggare, som stod på en bro i
London.
— Ja!
— Jag tänker mig, att det kom en herre som hette Sven
Lilja och gick förbi den där tiggaren —
— Ja?
— Och jag undrar, hur han skulle bära sig åt?
— Det behöver väl inte Ester undra?
— Han skulle kanske föra tiggaren med sig till Folkets
hus? Och hålla en föreläsning för honom? Tala om för
honom allt vackert i världen som inte finns! Och sen säga:
skriv in dig nu i tiggarnas fackförening. Och betala
ordentligt dina kontingenter — så kan du tigga med lugnt samvete
om vardagarna — och så får du komma hit var söndag och
höra nya föredrag — om det vackra som inte finns!
Sven teg. Och Simon tryckte med hemlig förtjusning
systerns arm — där hade hon delat ut ett fläskben att bita i!
Men Sven stannade, hans ögon voro fyllda av tårar, han
sträckte bägge sina händer mot Ester:
— Hjälp mig att bli en bättre människa!
Nej, det gick inte att låta bli, hon måste ta hans händer —
och då måste hon också trycka dem fast i sina:
— Så du pratar — Sven!
Därmed voro de vänner för livet.
Och när de skildes, måste Simon av broderlig stolthet ge
Sven en puff i sidan:
— Va de inte de ja sa? Att hon va en Dörte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
