Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja vill inte ha något — inga pengar av er — men de
får väl vara me polisen —
— Jaså —?
Ett alldeles nytt och obegripligt fenomen för Frasse! En
människa som inte vill ha pengar — och som ändå inte ville
göra honom något ont — han blev misstrogen — men hon
såg snäll ut. Tokig! Det var klart! Snurren! Eller åtminstone
lite fånig!
Men plötsligt märkte han att flickan grät. Lutad mot
dörrposten grät hon utan ljud, medan hon oavvänt stirrade på
Frasse.
Ett — två — tre — Frasse gråter! Stört omöjligt att låta
bli, minnet av ädla och fina känslor störtade upp, han njöt
i salig berusning sin egen finkänslighet och sitt eget
misskända ädelmod, sin bättre människa och sin olycka.
— Ja e en tjuv, fröken — o, o — men ja stjel bara av dom
rika — o — å så ger ja åt dom fattia, fröken! Ja e så olyckli
— ja e en elendi stackas människa. O, va ja e lessen!
Hon var ju en livslevande gestalt av det finaste och ädlaste
han visste: medlidsamheten, förlåtelsen, mildheten — hon
gick fram till honom, lade sin hand på hans axel och
stor-grät:
— Ni ska inte säja så — ja blir så lessen.
Hon satt sedan länge och talade med honom så vackert
och vänligt. Han fick gå med henne in i jungfrukammaren,
allt som han plockat ihop åt sig i våningen måste han dock
lämna kvar.
Lite snurr fanns det nog i skallen på henne, började Frasse
förstå. Hon var mormon och ville omvända honom till den
sanna religionen, uppenbarad i Amerika för vår tids behov.
Men det blev kaffe också, så att något förstånd hade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
