Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fula utseeendes skull när de kommit till Stockholm, men där
lyckades han smita i land.
Tillvaron började verkligen bli tråkig och trång för
Frasse — så gammal redan, fast bara fylld tjuguett!
Så långt var han kommen, nu stod han där på
Nybroplan i juninatten, frisk och färdig, och såg sig omkring på
omgivningarna. Den glada ungdomsskaran, som tågat hem
med Sven Lilja i spetsen, hade skingrats åt alla håll.
Långsamt drev Frasse gatan framåt Humlegården — världen är
ändå inte alltför trång, så länge ungdomens vägar finnas
kvar att vandra.
En massa brokiga minnen har han med sig från den tid
som farit — men vad sen? Mer tomt, mer söndersplittrat
i odugliga skärvor är ändå ingen levande människas liv.
Går en sugga till Rom, går hon hem lika from.
I hans ande finns inte skymten av välvilja mot någon
levande människa, inte spår av någon aldrig så blek
altruism, allt uppslukas av honom själv i de grövsta, mest
primitiva känslor. Och han är därtill oförmögen tänka sig,
att någon annan människa betraktar livet och tingen
annorlunda än han själv gör — en mera tröstlös
föreställningsvärld är svårt att leta upp!
Men den är kanske inte så enastående?
Bottenlös egoism — enklaste njutningslystnad — slapp
håglöshet för tungt, hårt och handfast arbete dagarna i
ända — är det så ovanligt? Återfinner man inte detsamma
hos en myllrande mängd av människor, som sucka under
arbetets bojor och aldrig kunna drömma sig en skönare
tillvaro än krogarnas och skökohusens?
De vackra fraserna utan mening kan tjuven prestera, lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
