Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och stilla som de kommit, gick Elias bort till några
gamlingar i fårskinnspälsar och undrade med dem, om man inte
kunde få komma ordentligt som folk under tak, när man
skulle höra ett ord att tänka på. Och en av gamlingarna
gick fram till talaren, som gömde ett stort bekymmer i sina
godmodiga ögon, medan han strök sitt breda vikingaskägg
och undrade om folket var bottenfruset.
— Du tyck fäll stuga ä liten, du?
— Värst synn om dom, som ska stå ute å frysa! mente
han Lundberg från Stockholm.
De andra gubbarna gingo också fram. Elias makade sig
några steg närmare, alla som voro där samlade stannade
kvar och väntade. De fingo vänta en lång stund, och det
var bara som det skulle vara. Äntligen öppnade en av
får-skinnsgubbarna sin breda, skägglösa mun och sade:
— Va du ’ar hatt säj hä fäll hint värre hän vi kan
’öra på’t.
— Så ’ar vi ju bön’use vårat te 5ållas i, lät en annan
myndig röst.
— Hä ju inga hogudelia saker du säj hoss, så vi går
fäll te bön’use, vi! förklarade en tredje.
Glad var talaren, förstås, detta var ju ändå ett
livstecken! Några gamla män följde honom norr ut förbi
stranden av Usken, vit av tjocka snön på isen. Hela skaran
följde efter på avstånd och utan otidig hast. Vid Uskenor
låg bönhuset, där inne fanns nycklarna att hämta hos
församlingens betrodde man. Han stod på backen till sin gård
när de kommo dit, han svarade tvärt nej, nycklarna
lämnades inte ut till något sådant.
Det blev åter en lång väntan, en stor tystnad. Talaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
