Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var den första stora vilostunden i livet när barnen
kommit ut ur hemmet, när håret börjat gråna och rynkorna
grävt sig in i hårdnad hud.
Men strax därefter kom stormen åter över Elias och
Maria.
En ny anläggning skulle göras vid Hasselbottens gruva,
en ny uppfinning, som skulle göra all fattig malm värdefull,
den skulle anrikas, hette det, och sedan skulle pengar i
massor strömma dit.
Allt det där skedde också med fart, det gick fram en
virvelvind av pengar och liv, som gjorde människorna yra.
Några hundra kronor hade Elias under årens lopp samlat
ihop til sitt stora bygge åt folket — nu gick det raskare,
den ena slanten efter den andra hamnade i sparkassan, det
fanns pengar till allting numera. Och man hade lärt sig en
hel hop av organisationen, själv behövde var människa hjälp
ibland, då måste man också hjälpa andra, det hade varit
en ändlös ström av små kopparslantar åt alla håll från
Hasselbotten och tillbaka dit från alla håll, det synliga tecknet
för solidariteten mellan alla arbetare över hela världen,
främmande och okända likaväl som fränder och vänner. Det
var inte precis osjälviska offer, det var en annan art av
själviskhet, men den såg längre och gick klokare till väga
än förr.
Nu skulle även huset byggas, det skulle bli det vida synliga
tecknet för arbetarnas egen vunna myndighet och frigörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
