- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
313

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det lät nästan som en svordom, då anden kluckade ut ur
hennes hals.

För första gången möttes Elias och Maria med den
vanvettiga frågan i vidöppna, skräckmörka ögon — är hon
slut nu? finns det ingenting mer än detta?

Det var stoftets smutsiga död de sågo, och där fanns
ingenting annat än stoft att se — ingenting annat, det gav
iskall fasa åt hjärtat, tystnaden hos den döda ägde inte en
fläkt av helgat liv, skramlet hade slutat, där fanns
ingenting mer.

Liket behövde grävas ner och gömmas väl i jorden, innan
Maria åter kunde känna mark under fotterna och se något
levande i dagens ljus — men törnen hade skakat henne alltför
svårt, hon hade sett en skymt av den eviga nattens mörker
genom en rämna i drömmarnas väv — döden, den kom ju
så nära, den var något som väntade utan hjälp — hon
skakade sitt huvud som hade hon fått en surrande fluga
under hjärnskålen — men det gick inte, man kan inte
plötsligt vakna upp med en befrielsens lättnad ur denna fasa,
att det var bara en inbillning, sådant finns inte — jo! det
finns, det står kvar och väntar, det är oundvikligt! Göra
vad man vill, fly vart man vill, slutet kommer, döden
kommer med vart andetag allt närmare — snart ska man ligga
där själv med halsen full av kvävande rosslingar och veta
att man dör, se döden inom sig själv — och när man
slutat, när ens egna ögon rämnat och man ingenting mera
vet — vad ska sedan ske? Sedan? Finns det något sedan?

Den tanken kunde plötsligt jaga upp Maria i en vanvettig
ångest — kom den om dagen, sprang hon från allt hon hade
för händer och sökte människor — kom den om natten,
kastade hon sig över Elias, klängde sig fast vid hans hals:
hjälp mig — hjälp mig —.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free