Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja visst ja — men nu har den där lilla fattia grabben
Frasse Hjelm blivi stor, nu har han blivi Frasse
Gyllen-hjelm, å nu skaru jävlar i mej ha igen den där smockan —
Det small, och karlen rullade som ett paket nerför hela
trappan, hatten trillade före, käppen kom skramlande efter,
alltsammans låg i en hög där nere i den mörka stenfarstun.
— Nu vet du vem Frasse Gyllenhjelm e — nu kanse du
ger fan i å vara grosi å dum å punda smågrabbar vidare!
Frasse smet ut ur porten och skyndade sig tillbaka till
ekipaget igen, som väntade mitt i en hög av skrikande
barnungar. Han hade skipat rättvisa åt sin egen barndom
och hade ingenting vidare här att göra, det gamla hemmet
tänkte han inte längre på, de flesta minnena hade han ju
också från gatan. Han plockade alla pengarna ur sin
portmonnä och kastade ut dem bland barnungarna, piskan
saluterade, ekipaget rullade med fart inåt staden igen.
Han var den store Gyllenhjelm, drömmarnas hjälte, intet
tvivel om den saken. Han var det faktiskt och utan all
störande självkritik, realiteterna i livet kunde inte
bortdisku-teras, de nya kläderna, ekipaget och pengarna vittnade högt
om hans egen storhet.
Han satt om kvällen i gamle Agatons djupa, skinnklädda
soffa i det gulbruna rökrummet och frossade av sin egen
rättfärdighet i många och sköna ord:
— Han hade punda mej när ja va liten grabb — nu
fick han igen’et — va de inte rätt? va ja inte rättvis då,
kanse?
Agaton skakade sitt vithåriga huvud:
— Vännen är så sträng — vännen är så hård —
21. — Koch, Guds vackra värld. I.
321
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
