- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
336

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man kunde gråta åt’et, hur ofta bad jag inte Gud om
förlåtelse där och att han ville föra mig som den förlorade
sonen till sin härlighet, men de grymma människorna akta
sig nog att slakta den gödda kalven för att den stackars
fattiga tjuven ska få något att äta, å nej, man får nog klara
sej själv så gott man kan, men om alla människor voro som
fadern till den förlorade sonen, då skulle det vara ett nöje
att leva!

Men ni skulle ha varit med en nyårsnatt på Tegel — det
glömmer jag aldrig! Jag trodde först att alla människor
hade blivit galna — det blev ett skrik om kvällen som aldrig
tog slut. Ett tag trodde jag, att jag själv blivit galen och
hörde fel — jag blev så rädd att jag gömde mig i sängen
och skrek — men så i ett enda tag kom jag ihåg att det var
nyårsnatt! Då väsnas man så där i Berlin! Och på Tegel!

Det lät som man tänker sig på ett dårhus för de värsta
galningar — först började skriket med gott nytt år! —
och mera mat! Men det fortsatte i timme efter timme, det
hördes inga ord, bara ett ursinnigt vrålande i hela fängelset,
man hörde bara tjutet, ingenting kunde man se mer än sin
egen gamla vanliga cell, till slut satt man där i ensamheten
och skrek själv som de andra! Att de inte blevo hesa, att
de inte sprängde sig fördärvade! I cellen bredvid mig bodde
en karl som hade dålig mage, sa han, men han låg på golvet
vid gluggen och tjöt i över en timmes tid: i-hi-o-a-a! Ett
menageri av vilda djur, som vråla på en gång, låter inte
värre!

Det skulle föreställa: prosit Neujahr! Och var och en
försökte hitta på ett nytt sätt att skrika de där orden.

Skränet saktade inte förrän långt fram på natten och
först mot morgonen blev det tyst, då hade det nya året
börjat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free