- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
338

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På nedra botten och en trappa upp bo kvinnorna, mest
glädjeflickor, i andra och tredje våningarna bo männen —
av de mest skilda slag, de vanliga fängelsekunderna äro här
uppblandade med alla nya rekryter från grå staden. Där
ligga så många slagna, där brinna så många själar ner,
där svida så många tårar!

Men surret, det dova dunket, känner du ljudet, kamrat?
Detta ska hädanefter bli din musik! Hör på — hör noga
efter — det är någon som knackar — någon som lever
bredvid mig, vad vill han? Om och om igen detsamma —
dunk, brrr — dunk — brrrrum! Till s!ut kan man inte låta
bli, man svarar på samma sätt — och får en glädjevirvel
till svar, hälsning och god dag, välkommen till stillot!

Man hör på det där från sin cell med ett litet medlidande

— stackarn där borta har inte lärt sig än — för mig har
bullret och dunket ingen hemlighet, jag kan knacket och
hör vad som ropas med knytnävar från golv till tak och från
vägg till vägg i det mörka helvetet.

Det är roligast med flickorna där nere, förstås, milda
tider vilka fräckheter de kunna häva ur sig, alldeles som
andra människor i telefon! Där sitter flickan instängd,
gammal och van — tillfället ligger vidöppet för henne i mörkret
att läska sin själ med alla oanständigheter, som brinna i
det arma livet, var lugn för att det finns och fram ska det!
Knack, knack — vet ni va ja tänker på nu —

Där ropar flickan med klappande händer mot
fängelsemuren till älskaren långt borta i en annan cell, de lova
trohet så länge de sitta inne, mer kan ingen människa lova!
Där hör hon i taket hans dundrande näve svara ett tröstens
ord — eller känner hon inte alls mannen där ovan, det är
snart gjort att bli bekant, när man kan knacka! Efter första
virveln kommer en galant kärleksförklaring, känslorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free