Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Frasse kom upp i sin cell, sjönk han ner vid bordet
och storgrät. Så vänlig hade ingen människa varit mot
honom förr.
I cellen bredvid Frasse bodde Springan, och väggen var
inte tjockare än att man kunde tala till varandra
tvärsigenom, det behövdes aldrig någon knackning dem emellan.
Han började hojta på Frasse — spela en bit i ställe för å
tjuta så där!
Och Frasse spelade på sitt psalmodikon och sjöng i
glädjen allt vad han kunde, operettbitar, varietéslagdängor,
oanständiga visor — haru hört den här, Springa? De e den
skarpaste biten ja nånsin hört — och så rev Frasse i med
en visa, som bara bestod av en samling fräcka könsglosor
utan någon vidare inbördes ordning, det gällde bara att få
med så många som möjligt av den sorten. Han var så glad
i sin själ, så han tyckte han kunde inte finna ord nog att
uttrycka sig!
Han kände, att han verkligen var en fin och ädel
människa i sitt innersta, så vänlig skulle naturligtvis inte
direktören ha varit, om han inte förstått vilken framstående
människa Frasse var egentligen.
Strax därefter fick han höra, att en svensk som suttit en
tid på fängelset här och nu skulle sändas på transport till
Sverige, hade blivit så förtvivlad, att de måst föra honom
med våld ut ur fängelset. Han tiggde och bad att få sitta här
i tio år hellre än att skickas på ett år till Långholmen i
Sverige.
Ja, det kunde Frasse förstå! Själv hade han ju blivit en
bättre människa här, till och med lite religiös av sig, så
mycket kan vänlighet göra!
Men inte mer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
