Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nellt, sedan kan man sprida en bättre upplysning om hur
produktionen ska ordnas så att kapitalet kan avskaffas — det
kan gott hända att han måste lägga pressens reformering
undan på någon timmes tid för att först göra färdigt några
nödvändiga förarbeten, sen kan man fortsätta med friskt mod.
Det är trollcirkeln, som löper runt i evighet med ständigt
nya gyckelbilder att tappert bestorma. Därinom vankar i evig
oro den arme Don Quijote — det är svårare än någon kan
ana att göra sig fri från de skimrande idealens förtrollning,
att bryta sig ur denna cirkel ut till livet, sådant det leves
i verklighetens allvar och möda — och att göra det utån
att ta skada till sin själ. Det är livets gåta för Sven Lilja.
Han anar den ännu inte — men Ester förstår, att det är
något svårt som förestår, innan Sven kan bli en mogen man.
Mer förstår inte flickan, men det är nog för att göra henne
sorgsen till sinnes ibland, när hon hör det leende talet om
alla drömmars vackra värld.
Hon mindes ännu hans förtvivlade bön en sommarljus natt:
hjälp mig att bli en bättre människa! — Hur han sträckte
händerna mot henne, som hade han trott att hos henne,
flickebarnet, fanns räddningen ut ur de stora ordens förtrollning!
Vad som den natten band dem samman hjärta invid hjärta,
det brast aldrig, det kunde inte brista. Möjligen därför att det
inte fanns till som något bestämt emellan dem. I en skygghet,
som knappast tålde aningens svaga fläkt, sökte deras
barna-hjärtan skydd och stöd hos varandra. För sådant hade Sven
inga ord.
Ester hjälpte honom dock så långt hon kunde och förstod.
Det var inte så mycket, men det borde ha varit tillräckligt.
Bara att se hennes vackra huvud i lampljuset — det mörka
hårets strålglans — den lilla munnen, som blev allt
allvarligare ju mer Sven talade i sitt dunkla soffhörn, bara talade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
