Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grejor, med sin förmåga att hålla bagaren stången och inge
magasinsfrun respekt för något som kallas rättfärdighet —
att Smålands-Lisa med hela sin enkla, handfasta och trogna
varelse var mer värd än alla världens klingande ord. Och
sedan de väl kommit överens, skulle saken snart vara ordnad.
Men det var inte så lätt. Det är inte nog att se livets väg,
man ska också kunna ta sig fram där. Många motigheter döko
upp, breven berättade om sjukdom, om arbetslöshet och
många andra svåra saker. Åren gingo, han saknade alltjämt
varaktig stad, några gånger hade de träffats under hela denna
tid, det var allt. Men nu hade han fått börja arbeta i
Brå-köpings hamn, det var ett stort steg framåt, ty där sköttes
arbetet med ensamrätt av en sammanslutning av arbetare, som
delade förtjänsten och på så sätt redde sig någorlunda väl. Det
ljusnade för Simon och Lisa, när tredje sommaren började
knoppas. Det var inte för tidigt, Lisa såg sig med oro i
spegeln, små svarta rynkor började visa sig redan kring
ögonen.
Ändå voro inte orons tider slut — tidningarna skrevo om
en stor hamnarbetarstrejk i Bråköping, men Simon nämnde
inte ett ord om saken, det var för resten länge sedan han
skrev nu.
När lampan var släckt om kvällen och Lisa var ensam,
Sven och Ester hade gått ut för att andas lite sommarluft,
då skrällde i det tysta Duvslaget en dyster gitarr, och med
dundrande röst skrek Lisa ut sin längtan och sitt hopp i den
hemska visan om barnamördaren och hans sångarbrud:
— Ty kärleken den är lika stor
hos fången, som på Älvsborg bor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
