Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där sitter du nu, Simon, gosse! som en lurviger hund i ditt
sinne — och runtomkring i det lilla arbetarkaféet är skrik och
rop av många karlar. Mitt i striden, mitt i larm och dån, kan
du höra dina minnen viska, kan du veta vad ditt hjärta vill?
Utan spår ha inte åren gått fram över Simon. Ansiktet är
nog lika öppet och klart, men hårdare. Ögonen stråla med
samma rena glans som förr — men en kallare glimt lyser
fram, är det årens bittra lärdom, är det tomhet efter
gossedrömmar, som varit och farit, som blommat ut och skickats
i vissna ord av besvikelse i breven hem till Duvslaget? Ett
veck kring hans mun har redan stelnat — grämelsen, spåret
av bittra stunder!
Å ja, kan så vara att det har funnits många sådana stunder
i Simons liv under denna tid — det har funnits febernätter
på en liten unken sjukstuga vid banbygget, Simon låg där
med krossade revben och bruten arm, några fallande stenblock
hade knäckt honom för månader. Då var tiden lång, då fick
han lära sig, att barndomshemmet långt därifrån tillhörde
också de drömmar som farit. Den första ilande tanken hos
gossen, som vaknade till sans och var sönderslagen, det var
att komma hem — den andra tanken, som kom långsammare,
var att inte resa hem och inte låta någon där hemma veta om
olyckan. Far är gammal och behöver vad han kan förtjäna
i smedjan vid Hasselbotten, mor får inte bli orolig för detta —
hemmet var stängt, det fanns inte levande som förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
