Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Å barnungarna! Hade vi inte våra egna karlar å lita på,
så blev vi våldtagna bå kvinner å barn mittför näsan på
polisen!
Konstapeln stod ensam kvar bland arbetarna, han strök
gemytligt sina mustascher och pyste av manlig skämtsamhet:
— Inte ska lilla frun vara så rädd! Ni är väl inte så rädd
för karlar annars? Strejkbrytarna ä karlar di också, unga å
kraftiga, di vill ha fruntimmerssällskap, de ä klart, inte ä de
nånting att skrika om! Men blir de sånt här liv på den här
gården en gång till, så få vi väl komma hit å hålla ordning
på er, kom ihåg de!
Därmed gick han, trygg och nöjd och bred i ryggen. Lakej
-själen förde bara vidare vad som kommit uppifrån, behövde
strejkbrytarna kvinnor, så fanns det ju att få!
— Va fan skulle du me kniven å göra? gruffade Andersson,
när han och Simon tvättade sig inne i köket efter slagsmålet.
Låt bli såna tag, de ser så fult ut!
— Ja bryr mej inte om va ja gör snart! svarade Simon,
bröstet arbetade på honom och näsvingarna frustade, ja skar
sönder syna på en jävel där nere, nästa gång ska ja skära
genom ben å märg!
Andersson teg och vände honom ryggen i en envis, tjurig
tystnad, det var hans sätt när det var något han inte kunde
gilla. Och därmed gick Simon sin väg.
Ett stycke därifrån mötte han på gatan en ung man, som
hette Kicken och arbetade på en liten mekanisk verkstad, en
alltför gladlynt pojke, som redan haft några månaders
straffarbete för stöld. Simon) kände honom nätt och jämnt och
skulle aldrig ha velat vara tillsammans med honom annars.
Men i dag kände han en underlig munterhet inom sig, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
