Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med manhafttigt breda steg klev Simon tillbaka till kärran,
utan att göra ringaste försök att dölja sitt förehavande stack
han handen ner under hästtäcket, fick fram en tjock väst, en
guldkedja hängde i fickan.
— Ta påre västen! rådde Kicken ivrigt.
— Äh —
Mer kunde inte Simon svara, han bar den på armen och
de gingo vidare framåt gatan.
Det var besynnerligt — ingenting hade de vidare att säga
varandra. Alldeles som en tjock plugg i halsen, knappt kunde
de se åt varandra en gång.
Kicken tog ett hastigt farväl och smet.
Simon fortsatte ensam utan att veta vart han gick.
Plötsligt stannade han och såg på västen — det låg en
främmande väst på hans arm — en mässingsgul kedja hängde
i fickan.
Simon stod alldeles stilla och såg på det där. Det låg
på hans egen arm. Plötsligt började han darra och skälva
i kroppen och kastade västen långt ifrån sig.
Där låg den bred och svart på gatan — nej, herregud, om
någon hittade den, då skulle Simon genast vara fast, det
förstod han i blinken.
Han såg sig om förfärad åt alla håll — nej, ingen syntes,
ingen hade sett honom — han smög försiktigt fram till västen
igen, nappade den till sig och sprang.
Han stoppade in den så gott han kunde under sin egen
kavaj medan han sprang — svängde in på en ny gata —
nästa hörn — gick ett stycke alldeles som om han inte hade
tagit någon väst alls — svängde om ett nytt hörn igen, nu
kunde ingen hitta honom, nu var han säker!
Och knappt hade han börjat känna sig säker, förrän han
3. — Kock, Guds vackra värld. II.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
