Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Stockholm hade Frasse Gyllenhjelm en bekymrens och
vedermödans tid.
Han var utvisad ur Tyskland, Danmark och Norge, det var
en svår gräns för friheten. Att bara hålla sig inom Sverige
var inte mycket att hurra för. Att inte kunna försvinna så
långt man ville efter en affär, det var detsamma som att
knappast kunna göra någon verklig affär alls.
Den sanningen blev honom ganska snart uppenbarad.
Genast han kommit från utvisningsceremonien i
Charlotten-berg och i Stockholm frossat av all den oanständighet hans
själ trängtade efter lika mycket som hans kropp — då kände
han sig ganska nöjd med tillvaron, ännu en smula pengar på
fickan — och fri! Fri att göra vad han ville. De mera sorgligt
stämda funderingar, som gjort honom lite religiös av sig,
dunstade bort som tårar och dagg, han kände inte längre
något behov att läska sig med saftiga gudsord, han skulle
ta itu med levnaden igen.
Men åsynen av några detektiver som närmade sig, mysande
av jovialisk grymhet, gjorde honom förstämd, han slank
undan och förstack sig i mörka gränder.
Friheten, ja, den är rasande bra att ha, men även på
friheten måste man leva. Och när Frasse nu tänkte efter vilka
affärer han kunde göra, blev han riktigt haj, mycket hade han
inte att välja på. Han var infamt påpassad, varenda polis
kände igen honom, och inte kunde han som förr i världen
löpa med skeppet när marken blev het, han måste se till hur
han kunde hålla sig kvar här hemma, leva utan fara för fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
