Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marken ooh talade om för flickorna hur skarpt han gillade
den egentlia naturen, för de e så skönt när fåglarna kvittrar
i trena å blommer å grönt å de ena me de andra, å e man
en känsli människa, så kan man riktitt längta bort från stan
ibland i så fall.
Flickorna tyckte, att herr Gyllenhjelm var en så förfärligt
trevlig och stilig herre och bildad och fin att resonera med.
Plötsligt ramlade en ung man ner mittibland dem och gav
till ett illtjut av förskräckelse.
Flickorna tjöto för sällskaps skull, och Tjacke flög upp med
ett ilsket morrande:
— Jävla buro, va glanaru efter, flack in i beng —
— Ä! skrek Kicken, de ä ju Simon — Simon Tomasson,
de ä en grabb me takter, han ska ha lite kek å dricka!
Försiktigt närmade sig Tjacke, alldeles som han sett stiliga
tjuvar smyga sig i spännande ögonblick på biografen:
— Hur va namne?
— Mitt namn?
— Tacka fan fö de!
— Hur så?
— Lägg av de där hånglet, ja känner grabben, de ä Simon
Tomasson säjer ja ju, en bussi grabb fast han ä lite ny, ge’n
en anjovis så blir han gla!
Tjacke vädrade efter Simon, som började vakna till sans
och vett igen efter förskräckelsen — inte för att den där
grabben såg ut att ha nåra riktia takter, men när Kicken
kände’n, så — fast man fick väl si opp, tänkte Tjacke.
Simon slog sig ner och började vända bogen åt tjuvhållet
igen, fick en tjock gröt av myndighet i halsen när han talade
med Kicken, drog sig till minnes, att han kände fängelset lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
