Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vågade han inte ens tala om detta. Han kände sig osäker, som
när man håller på att vakna upp ur en dröm, man stiger ur
glimmande töcken sakta upp mot ett hårt och kyligt ljus —
med en plötsligt svidande ångest känner man, att det är något
vackert man håller på att förlora och att det är något
förfärligt man har att vänta — man vet ännu inte vad och vill
heller inte veta det, vill inte vakna, vill hellre stanna bland
drömmens sköna töcken.
Han kunde inte säga någonting alls — han tog hennes hand,
ett ögonblick — sedan drog hon den tillbaka och vände sig
bort.
— Ester —!
Han sprang upp — hon grät ju! Ja, hon satt hopsjunken
i stolen och grät så tyst — han låg på sina knän bredvid
henne och tog henne i sin famn — ett ögonblick! Ett
ögonblick smög hennes huvud mot hans bröst — sedan gjorde
hon sig lös och reste sig utan tårar.
— Ester —!
Han mötte henne med undrande ögon —
— Ester —!
Hon bara skakade sakta på huvudet.
Pang! Där stod verkligheten, slöjorna som rämnat gledo
bort i rymden och den nakna världen stack honom i ögonen!
— Jag får inte längre vara din vän — Ester?
— Jo. Men inte så!
Hon tände lampan, rädd för mörkret.
Åter sutto de som förut. Han i soffan, hon vid bordet med
evighetssömmen i handen. De ensamma — och längre bort
från varandra än någonsin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
