Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu stod en av de där människorna där inne i prästens
kammare — en halvvuxen, smutsig pojke.
Det bländvita golvet under hemvävda trasmattor skrämde
honom visst — eller var det brasans trygga sprakande i
kakelugnen — eller kyrkoherdens vita huvud i lampskenet vid
skrivbordet — pojken stannade skygg nere i skymningen vid
dörren.
— Kom fram — jaså, det är du, Karl Gustav, vad vill du?
— Ja tänkte, skulle visa körkherren ett papper, har hitta.
— Ett papper — få vi se då. Var hittade du det här?
— Under sakristidörren.
— När?
— Nyss.
— Vad gjorde du vid sakristian nu i mörkret?
Pojken teg. Det här blir bestämt besvärligare än han hade
trott.
Kyrkoherden tog papperet och läste mödosamt de underliga
orden. Det var så tyst — så länge, länge tyst där inne. Det
var bara brasan, som sprakade och småpratade för sig själv
i kakelugnen.
Kyrkoherden vände sig mot pojken igen:
— Det är ju din far det här, Karl Gustav?
— Jaa då!
— Du ska se mig i ögonen när du svarar — har du hittat
det här papperet under sakristidörren i kväll?
— Jaa då!
— Nej — se mig i ögonen, säger jag!
Det var just det som var så omöjligt för Karl Gustav. Jävla
krångel, tänkte han, så här var det alltid när man hittat på
något bra, det blev alltid så omöjligt när det skulle göras,
så många svårigheter, som man aldrig kunnat tänka sig. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
