Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång skriva till Gud om hjälp, så behövde han åtminstone inte
stanna vid dörren med brevet.
— In fidem — ut supra!
Gamle kyrkoherde Humla stoppade in storbondens
förbindelse igen, och i samma kuvert lade han torparen Matts
Ers Johan Jonssons förskrivning. De gåvo sina gudar olika
namn, var och en efter sitt förstånd, men egentligen var han
väl för båda en och densamme. Mammon skulle man också
kunna kalla honom.
Kuvertet lades ner i lådan igen. Och med huvudet i handen
renade den gamle sitt hjärta i en ödmjuk bön till sin Gud,
att en ny tid äntligen finge bryta in i Hobo, förstockade
hjärtan till en tuktan och fromma sinnen till en hjälp.
Prästfrun öppnade dörren — tyst gick hon till kakelugnen
och ordnade brasan och väntade sedan tills mannen lyfte sitt
huvud ur handen. Då gick hon fram och kallade honom sakta
tillbaka till världen igen:
— Vill du komma nu och spisa?
Sedan talade de hela kvällen tillsammans om allt skönt
och gott, som skulle hända i Hobo, bara industrien och den
nya tiden väl kommit dit. Ty nog var folket hårt och styvsint,
men virket var ändå av bästa slag under den skrovliga, råa
ytan hos de flesta — och industrien förädlar! Först måste
dock processen vinnas.
För henne nämnde han ingenting om, att Henrik Olsson
nog också skulle sälja fallet, om det bleve honom tilldömt.
Kyrkoherden ville inte tänka på, att hela hans ingripande
egentligen var onödigt, för så vitt det avsett att tvinga bonden
ge vika för allmänna intressen. Det gjorde bonden självmant,
bara han fick tillräckligt betalt — kyrkoherden ville behålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
