Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om de gingo i ett evigt ursinne bara för att de nödgades
vara tillsammans jämt och se varandra så nära inpå livet och
aldrig kunna komma ifrån varandra, deras ögon voro fyllda
av en bottenlös leda, som de förgäves sökte hålla borta med
brännvin och skrik och tjut och inbördes slagsmål.
Den gamla morsan i laget, gumman Sjöberg, var den
rejälaste av dem, hon var bara så rasande brokigt klädd
i lösa trasor kring den feta magen, håret hängde stripigt och
vitt ner över nacken. Medan de andra skällde gick hon tyst,
men sen tog hon upp i sjungande entonig dur en förbannelsens
höga visa som gick genom märg och ben, på det viset brukade
hon kunna få dem i ordning var gång de varit i håret på
varandra.
Alexander Cesar Falk var den äldste av hennes söner, en
liten satt karl, tjurig och sorgmodig, med svartludna
ögonbryn och hängande mustascher. Han hade fått för sig, att
hans Vilhelmina var ett hälsikes förnämligt fruntimmer om
man bara till ett par exempel jämförde henne med Hundfias
rödhåriga dotter, som brodern dragit in i familjen, med henne
följde en massa försmädliga historier ända från Gruvhyndans
och Velamshytte Margets dagar långt borta i tiden, vart man
kom skällde folk efter Hundfias dotter, det aset, hon borde
aldrig få vara med ordentligt folk, tyckte Alexander Cesar.
Karl Gustav Adolf Oskar Fredrik Falk höll emellertid styvt
på sin magra och argsinta kvinna och tyckte att den ena
hyndan kunde vara lika god som den andra, det lät lite illa,
men kunde väl inte bättre bli när han med samma ord ville
ge en komplimang åt sin egen kvinna och en fin pik åt
Vilhelmina. Kalle Falk var skelögd och hade tunna, griniga
mustascher över en tunn läpp, som låg uppdragen ett stycke
över de trasiga tänderna, han tyckte inte om att någon annan
skällde på hans kvinna eller slog henne på käften, det gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
