- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
97

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sidor om avtagsvägen inåt Ovissmossen, där vek man av,
neråt Hobobygden skulle man först och sedan vidare söder ut.

Torpen, där björnen trollades ihjäl av finngubbarna en
gång i gamla tiden, gledo bort bakom ryggen på följet. I det
susande skogsmörkret låg en oändlig, sovande stillhet, kall
och tung låg snön i djupa massor överallt, högst där uppe
syntes en skymt av vinterhimlens bleka solljus, här nere
i skuggan syntes bara fruset skogsmörker och kall snö —
hästarnas pinglande klockor tystnade, slädarna stannade, här
skulle man vila en stund.

— Ska du supa mera, din buse, så går ja ifrån dej
mesamma! skrek Vilhelmina till bästa karlen, allesammans
hade genast kommit fram till Cesars släde för att få mera
brännvin.

—-När de ä så jävlitt tråkitt? Ska man inte ha en sup
då? gormade Cesar gråtfärdig.

Leontine, det var Hundfias dotter, hon fnös högt av förakt
för Vilhelminas fasoner, och Kalle, jävlig och le, slog upp ett
gällt flatskratt — sedan blev det otäckt dödstyst en stund.

Cesar kunde inte vända så hastigt, men till slut låg han med
sinnet på den rätta linjen, i slagordning bredvid Vilhelmina,
och hissade där sina spritt nya signaler:

— De kan för resten vara nog supet nu!

— Ska din käring bestämma de? undrade Kalle grymt
vänlig.

— Å i helvete heller! bedyrade Leontine och seglade upp
i full stridsordning mot Vilhelmina.

Morsan satt på slädkanten och jämkade sitt hår under
huvudduken, hon blundade och teg högt uppe ännu i
rymderna. Napoleon strödde hö i snön åt hästarna.

— Min käring ä åtminstone ett hedelitt fruntimmer å inte
i släkt me Gruvhyndan! lät Cesar.

7. — Koch, Guds vackra värld. II.

97

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free