Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilhelmina satte sig till rätta i släden och log bistert,
brännvinet förlät hon gärna, nu hade ju bästa karlen tystat ner
Kalle och Leontine, det var värt mycket brännvin!
— Skaru bli me? frågade Cesar, innan han steg upp
i släden.
Kalle teg, men Leontine skrattade bittert:
— Näe, tack så mycke, vi ä inte så sugna på brännvin,
inte!
Cesar slängde tömmarna åt Vilhelmina och gick löst på
Kalle:
— Ja ska väl ge dej ett märke då!
Båda hade i en blink fått kniv i hand, de grepo kragtag
i varandra, Cesars högra näve for fram över Kalles ben,
ögonblickligen gick Kalles näve fram över Cesars ben — några
sekunder stodo de stilla och stirrade varandra bottenlöst in
i ögonen — sedan höggo de igen, samtidigt. I breda ränder
flöt blodet genom byxbenen — bröderna knuffade varandra
ifrån sig och släppte kragtaget, flögo ihop igen, tumlade på
vägen runtomkring varandra, de små ilskna knivarna stucko
i blint raseri åt alla håll, kläderna fläktes upp i långa trasor.
Då kom morsan, hög och myndig i sitt vita hår, hon tog
Kalle i kragen, slängde honom undan, ställde sig mittemellan
sönerna med händerna i sidorna:
— Så —!
Mer brydde hon sig inte om att säga, mer var inte hela
saken värd!
Kvinnorna torkade sina karlar rena under dyster tystnad.
De räknade noga knivjacken — det är att vara stolt över,
både dem man ger och dem man får! En karl, som inte
går ur vägen för kniven! Och som kan ge igen!
Morsan fann att de delat lika som bröder, ingen av dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
