- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
101

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en ungbjörk och nyslaget hö, yr av sommarsav — stjärnan
tindrar och ler, björken doftar, yr och stark, klang av fioler —
borta är sommarens ljus, björken torkar och vissnar, stjärnan
slocknar — borta är livets sång, borta är kärlekens vackra
visa!

Men hjärtat ömmar och värker, ingen får röra det — lite
rödhårig är hon nog förstås, men bara lite — och sämre än
vilken annan som helst är hon inte!

Där stå bröderna på vägen igen med uppfällda knivar mot
varandra! Tysta, bleka, med hatets svarta ögon spända i
varandra, färdiga till språng som lurande katter — får ja inte
ha vilken Hundfia ja vill? — skaru inte se skillnad på min
Hundfia och din? — orden digna, tyngda av smuts, men de
lysa dock efter fattig förmåga åt var och en hans levnads
glädje och mening.

Och tårarna störta fram! Bröderna gråta och snyfta och
smekas som barn, med knivarna ännu färdiga till hugg —
de stiga tillsammans upp i släden igen och åka vidare!

Knivarna gömmas, hjärtat blommar, vinden doftar av bara
brännvin — tårarna skimra, salig av sorg är den fattiga
anden — glada sorg och sorgsna glädje, o, vänner ska alltid
vara vänner!

Det finns ingen väg så lång som genom Ovissmossen, man
kommer aldrig fram, man kommer bara djupare in i mörker,
suset susar, bruset brusar, skogen ropar, bergen sjunga och
gunga, så dansa alla onda andar! De bo där inne, de smyga
sig fram, de glida som lätta vindar över drivorna av snö
och smyga köld i blodet, som vill brinna, kom! ropa de sakta,
locka de tyst, blod bjuda vi er, död giva vi er, nattliga fasor,
skriande nöd, blod och död, fasor och nöd!

Pepinitti är redan förbi — var stodo vi sist och knivades?
Långt bakom oss var det, långt förbi ha vi hunnit, vägen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free