Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själv i de uttryck hon ger åt sin egen föreställningsvärld, när
hon uttalar sin tro om andra.
Elias var alltså inte endast tjuvaktig på något underligt,
outrannsakligt sätt, han var även med sin nykterhet en falsk
hycklare, därmed avsåg han att med tiden kunna bli
riksdagsman, eftersom nykteristerna började få ganska stor
politisk makt. Att en människa överhuvudtaget ville bli
riksdagsman var något självklart, bara ordet gällde ju allmänt för att
vara namnam, att inte vilja ha sådant skulle ha betraktats
som något abnormt och än mer misstänkt, att säga sig fri
från sådana planer bevisar bara den slugaste falskhet.
Det var något besynnerligt med Elias, han höll sig
avsiktligt från alla andra, man försökte på mångahanda sätt gissa
anledningen, och var och en uttalade med sin gissning först
och främst sin egen andes art. Det kom ett löst ord från någon
könsvirrig pojkslyngel, att Elias naturligtvis också hade kuckel
för sig med flickor, genast tyckte man det var bra och riktigt
att det blev sagt, för han kunde nog tåla att höra sanningen,
antingen det var sant eller inte det han fick höra.
Det var inte så, att man öppet lade fram dessa fantasier
såsom anklagelser, som man åtminstone gjorde något försök
att belägga med bevis. Utgjutelserna voro så allmänna och
obestämda som möjligt, de fingo sin speciella färg av varje
misstänksam andes egen föreställningsvärld och kryddades
med de olika tankar om njutning, som var och en ansåg att
en normal människa strävade att uppnå här i världen.
Men hur Elias än betraktades av sina kamrater, ansågs han
i alla fall allmänt vara en ovanligt hederlig man, även med
de små självklara svagheter som han hade gemensamt med
alla andra människor. Han hade aldrig begått ett brott, som
belagts med klara bevis, han hade skött sin ansvarsfulla
befattning med nit och skicklighet — men även nitet och skicklig-
8. — Ko ch, Guds vackra värld. II.
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
