Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tänk det! Att världen är så trång! Här satt nu Frasse
stängd igen, fast han inte hade gjort någonting alls, bara
varit inne och tagit lite saker han behövde, det gjorde ju
alla människor, varför skulle han bli fast för det? Såg man
inte tydligt, att poliserna hatade honom och jagade honom,
de där små intjacken han gjort var väl ingenting att häkta
en människa för, som inget ont hade gjort? Det var bara
jävelstyg av polisen att de inte ville låta en stackare vara
i fred.
Den tiden var förbi, när Frasse själv hade någon bestämd
känsla av att stölden egentligen på det hela taget var ett
olovligt fuffens, som fattigt folk måste vara tusan så fiffiga för
att kunna utföra, fast det var tillåtet för de rika. Hans mörka
föreställningsvärld var nu så fast sluten omkring honom, att
han kunde känna endast en allmän oro för polisen, utan att
denna oro övergick till medvetandet om något straffvärt han
själv gjort. Mellan honom och polisen rådde en fiendskap,
som endast kunde förklaras på grund av polisens allmänna
grymhet och vinningslystnad, inte på grund av Frasses egna
handlingar, som ju voro alldeles naturliga, självklara och
allmängiltiga.
Frasse plånas så småningom ut, han kan inte hålla sig själv
inom sina egna gränser, hans ande löses upp och flyter ut
i ensamhet och tystnad, där känslan av en yttre värld går
förlorad. Långa stunder sitter han i cellen och pratar högt för
sig själv — minnen, som dyka upp inom honom och måste
9. — Ko ch, Guds vackra värld. II.
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
