- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
148

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan försvunno alla andra skräcksyner för honom, kvar
fanns endast fastbränd i hans ögon den där skaran av
polismän, som kommit för att syna honom innan jakten började.
Därav förstod han också, att han inte skulle bli mördad
i fängelset — men sedan? Hur skulle det gå sedan? Lika
rädd han förut var dag varit för fängelset, lika skrämd var
han nu, att dagen då han skulle bli fri kunde komma för
snart. Men hur blixtsnabbt fort gick inte denna tid, fast han
ville hålla varje minut tillbaka med sina händer, för att i det
längsta få njuta av fängelsets trygghet! Det var naturligtvis
något jävelskap av fängelsetjänstemännen, de släppte ut honom
för tidigt, de passade naturligtvis på när det var lämpligast
för polisen att ta emot honom — han kunde se dem stå där
nere vid porten som en massa blodtörstiga katter utanför en
råttfälla, som skulle öppnas.

Dagen kom i alla fall, våren var slut, sommaren hade nyss
börjat.

Etthundratjugufem kronor hade han förtjänat under sin
långa strafftid, av dem kunde han endast få ut en liten del,
resten skulle han få hämta i småposter hos polisen med långa
mellanrum. För att i alla fall få någon nytta av sina pengar,
hittade han på det sluga sättet att genom fängelsets tjänstemän
köpa kläder för nittio kronor, resten kunde han då få ut på
en gång hos polisen.

Portarna öppnades. Så länge som möjligt dröjde han där
inne i det lugna halvmörkret, slutligen måste han ut. Det
stack och sved i ögonen, luften ville kväva honom, tyckte han,
så stark var den — och inga deckare syntes till! Han såg sig
om åt alla håll — nej! Bara det gamla postbudet, som följde
alla fångarna till polisen för utkvittering.

Gubben gick och småpratade bredvid Frasse. Nyligen hade
han följt en gammal man, som suttit inne i femton år och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free