Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Aktare att du inte trillar av pinn!
— Vad gör det? Men nu får du sköta dig själv — här
får jag presentera för dig en herre, som visst är släkt på
långt håll med min hustru — vete fan vad det är för en
gyckelbock — tillåt mig — kandidat Sven Lilja — direktör
Gyllenhjelm!
Med stort allvar skakade herrarna hand. Apollodoros
försvann, där stod Sven och stirrade på Frasse — och den hade
heller ingenting att säga.
— Vi ska väl skåla? försökte han efter en lång och
besvärlig tystnad.
— Tack, jag dricker inte.
— Inte? Nä visst nä. Ja ska säja, ja e heller inte så mycket
för starkt, i så fall.
— Direktör Gyllenhjelm är inte absolutist ändå?
— Närå, nykterhetsdansare e man inte. Man ska velan ha
sin frihet att göra som man vill. Men ja har märkt de, att
man gör såna jäkla dumheter när man e sne, å så blir man
allti snodd.
Det föresvävade Frasse som något självklart, att alla
människor befunne sig i en ständig fara att bli snodda av polisen,
om de inte slingrade sig särdeles fint.
— Åså hendere så lätt att man blir av me allt va man har.
För om man somnar hos en flicka, så länsar hon fickena å
fösvinner, de e seket som fan, så att va herrn gör, så somna
aldri hos flicker, kom ihåg de!
— Tack. Jag går aldrig till sådana ställen.
— Å fan! Herrn som e så ung, e herrn också grek?
— Grek?
Förgäves blinkade Frasse, förgäves gjorde han de skamliga
tecknen — förgäves trevlade han upp sig på alla sätt han
kunde, det arma livet, Sven begrep inte mer för det. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
