- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
163

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Förlåt — var det teologie kandidat — jag uppfattade
visst inte riktigt —?

— Filosofie.

— Verkligen? Kandidaten talar som ett prästämne. En
moralisk världsordning — det är naturligtvis ingenting annat
än vad som är för staten gagneligt. Och statens välfärd kräver,
att några skola härska och leda, de andra lyda.

— Concedo! Men när detta tillämpas så, att de styrande
göra sig identiska med samhället och utnyttja de lydande
för sina egna privata intressen, då råder moralisk idioti och
inte —

— Hur var det? En sådan ton är jag verkligen inte van
att höra. Vi torde inte ha något vidare att säga varandra.

Det stora människostycket, som var en byråchef, seglade
bort, och där satt lille Sven paff igen! Begrep inte ett spår,
han var van att diskutera fritt ur hjärtat. Nu kunde han
knappast säga ett ord för att förklara sin ståndpunkt utan
att törna emot något obegripligt och få en dryg och irriterad
glosa till svar, som förvandlade den teoretiska disputationen
till ett praktiskt gräl.

Han börjiade se ut som den bekante bondpojken, som
överallt vart han vände sig fick en örfil och till slut blev fogligt
liggande stilla: Det lönar inte gå upp, när en strax ska ikull
igen!

En liten yngling med oändligt rörligt råttansikte och små
blacka ögon stod ett stycke därifrån. En lång stund tittade
han på Sven, vädrade med nosen och såg tveksam ut —
slutligen sken han upp som om han hade bestämt sig för att
tända ljuset, trippade fram med små flicksteg, tryckte med
en sorts förtjusning Svens hand och presenterade sig, han
var notarie och hette något fullkomligt betydelselöst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free