Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knutte lugnade sig igen och inhöstade med tjurig stolthet
de andras beundran.
— Åt helvete me aristokraterna! skrek Knuttes kamrat så
högt han vågade, det lät i alla fall bra tamt efter Knuttes
heroiska ansats.
— De e takter i dej, Knutte, å ja gillar dej skarpt i så fall!
försäkrade Frasse.
De styrde kurs neråt Strömparterren, där sköljde de ner
sitt hat med några flaskor öl i den ljusa, ljumma kvällen.
Strömmen brusade, måsarna singlade, inne i skuggorna
fladdrade skuggor av smekande händer och smekande ord — men
vid det mörka bordet steg upp en ny tjock rök av
förbannelser — de hade kommit att tänka på Åsse, äldsta brodern,
som nu satt inne på fyra år, förbannade tjyvsamhälle, jävla
aristokrater!
Ensam drev Frasse i sena kvällen uppåt stan igen. Då gick
han rätt i armarna på tre detektivkonstaplar, som dunkade
honom hjärtligt i ryggen och voro som tre farbröder mot den
unge mannen, så länge folk trängdes omkring dem. Därefter
hölls ett litet skarpt förhör:
— Vad gör Gyllenhjelm nu?
— Söker arbete.
— Det är bäst att följa med oss ner till fyran, få vi höra!
— Inte me er alla tre i jesse nam! bad Frasse skälvande.
Kan ja inte få följa me bara en utav er?
Jo, det gick ju också för sig. Den natten sov Frasse i finkan.
Dagen därpå fick han ta emot en skriftlig varning för
lösdriveri.
Då satt han och grät som ett barn nere hos polisen — han
mindes plötsligt den första gången han som ett litet barn blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
